Jag klarade godkänt på alla kärnämnen i nian så jag hade precis betyg så jag kom in på omvårdnads programmet i gymnasiet. I åttan och nian hade jag knappt varit i skolan alls och de va inte mycket mer närvaro i gymnasiet.
Under tiden så fortsatte läkarna med sina undersökningar och dom kom fram till att jag hade primär skleroserande cholangit, förkortat PSC, vilket är en kronisk inflammation i gallgångarna. Så dom bestämde sig för att operera bort min gallblåsa, för att jag inte behövde den och för att vara säkra på att de inte var därifrån mina smärtor kom ifrån. Några månader senare så opererades jag igen pga av ett bråck på tarmkäxet. Några månader efter det opererades jag för njursten... Mina lärare i gymnasiet va helt underbara, i vanliga fall baseras betygen på närvaro och prestation på proven, i mitt fall så baserades mina betyg enbart på vad jag presterade på proven i dom olika ämnena, jag fick plugga en hel del hemifrån och ifrån sjuksängen.
Dom första åren av mina sjukdomar så kom mina smärtor till och från, i dagsläget och sen några år tillbaka, är dom konstanta. Jag äter starka smärtstillande dagligen för att kunna ta mig upp ur sängen. Idag har jag crohns och PSC konstaterat men varför jag har så pass ont som jag har har dom inget exakt svar på. Så inte nog med att leva med svåra smärtor dagligen, jag måste leva med ovissheten om varför jag har ont och det är nästan ännu värre. Lider av ganska svår depression pga av det och pga av mina sjukdomar.
Min mamma gav mig tillåtelse att skaffa min första hund när jag var 20 och fortfarande bodde hemma. Hon va så rädd att jag va självmords benägen pga dels sjukdomen men dels så hade jag fått ett jobb som jag hade velat ha i flera år, men pga av mina smärtor kunde jag bara jobba i ca 1½-2 månader, sen kom mina läkare fram till att min kropp blev så mycket sämre av arbetet så dom sjukskrev mig.
Så då fick jag tillåtelse av min mamma att skaffa en liten hund som inte hårade så mycket, så det blev en jack russel, Cirpa. Hon har nog räddat mitt liv. Så nere som jag va innan hade jag nog inte klarat mig om de inte var för henne. Hon fick mig att engagera mig i något, gå upp på morgonen och nån som va beroende av en, det fick mig att må mycket bättre psykiskt och det fick mig att orka kämpa vidare med mina smärtor =) Älskar dig Cirpa <3
Igår så haltade Mika lite, vilket fick mig att bli livrädd, trodde genast de va de värsta men misstänkte att de kunde vara för att hon lekte väldigt våldsamt med en annan hund i fredags när hon inte va uppvärmd. Tog det väldigt lugnt igår och på kvällen slutade hon halta helt. Har tagit det väldigt lugnt idag även fast hon inte haltat och ringde även vår veterinär för att kolla vad dom trodde. Dom har träffat Mika vid många tillfällen då hon har haft en del otur med att få tassarna uppskurna vid olika tillfällen.
Hon sa att eftersom hon inte haltar längre och eftersom hon inte bara hade haltat efter vila så va hon nästan säker på att Mika hade sträckt sig lite vid leken i fredags och eftersom hon har undersökt Mika tidigare trodde hon inte att de va något allvarligt alls med henne, SKÖNT! Men det blir lugnt i nån dag till för säkerhets skull, vilket inte skadar då min knäskål hoppade ur led för en vecka sen och den gör fortfarande väldigt ont. Blir ett läkarbesök nästa vecka för att kolla det, som att det inte räcker med min mage så krånglar mina knän sen mina gamla idrottsdagar =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar