Igår fick Mika leka med sin kompis Leo, vilket hon älskade, som vanligt. Tränade lite trix när vi kom hem, buga och skall =) Går riktigt bra.
Idag har jag en sån där dag när jag knappt kommer upp ur sängen och sambon jobbar kväll, han gick ut med hundarna på en långis innan han åkte till jobbet så resten av dagen kommer bli lugn med fler korta prommisar istället för en till lång och några korta. Känns inge kul när de är så här, man får så dåligt samvete för att hundarna inte får nån riktig aktivering, men dom är så duktiga som mest myser såna här dagar. Får ta nya tag imorgon och hoppas att jag inte mår lika kasst då =)
fredag 28 september 2012
tisdag 25 september 2012
Dagens träning!
Känns alltid så jäkla skönt när man märker att all träning faktiskt ger resultat! Mika brukar alltid bli sjövild när hon ser andra hundar och bara SKA fram till dom medan Cirpa alltid ska skälla ut alla hundar, och ofta människor, hon ser. Gärna springa fram till dom också och skälla ut dom.
Idag så hade jag hundarna lösa på min baksida där de är lite omgärdat av en lägenhets slinga på ena sidan och en liten "skog" och en backe på andra sidan så de blir som en liten "korridor" med gräs där vi brukar träna, leka och busa. Jag höll på att träna inkallning och lite trix med klickern, har inte använt klicker så länge och inte alls mycket ute, och de gick så himla bra. Mika kom varje gång jag ropade, Cirpa gör de alltid utan störning så henne var de mer trix träning som gällde, och allt bara kändes allmänt bra. Då kom de en kvinna med sin hund på andra sidan ett litet staket, Mika brukar alltid hoppa över de staketet, och båda hundarna började springa mot henne och hunden. Då ropade jag in båda och så fort dom kom fram till staketet (och hörde mig) så tvärvände dom och kom tillbaka till mig =) Har aldrig lyckats få in båda tidigare då dom ofta triggar varandra att springa fram, t ex den ena stannar men den andra fortsätter fram då följer den andra hunden efter fram. Kändes SÅ skönt! Men sen när jag hade dom i koppel så brukar Mika fortsätta dra för att komma fram och Cirpa brukar skälla men denna gången så la sig båda hundarna ner och hade
full fokus på mig! Kändes verkligen som att allt klickade idag för dom. Kvinnan stod kvar på andra sidan
staketet och pratade med en man så jag passade på att utnyttja detta tillfälle genom att träna kontakt medan
dom låg där. När dom sökte ögonkontakt, klick och så godis. Funkade så bra och dom höll kontakten
hela tiden tills kvinnan och hunden gick.
Har även tränat skall med Mika idag, sen vi började med klicker så lär hon sig allt så snabbt. Tog ett par gånger sen satt de =) Tränade även lite sitt fint, vilket hon har haft jättemycket problem med att lära sig. Tror inte riktigt hon förstått tidigare vad de va jag ville att hon skulle göra men nu med klickern så har hon börjat fatta. Sitter inte riktigt än då hon gärna ställer sig på bakbenen eller "tar tag i" min arm men de kommer inte ta
många övningar till innan de sitter de med =)
Cirpa har också börjat lära sig mycket fortare med klickern, de tog i princip 2 år innan hon kunde vacker tass ordentligt men sen jag skaffade klickern och klickade in henne har hon lärt sig snurra, vinka och buga. Sitt fint har hon alltid kunnat men de har blivit "bättre" sitt fint sen klickern kom in i träningen.
Känns riktigt kul när man ser att dom fattar vad de är man vill att dom ska göra och hur kul dom tycker de är
när dom fattar. Cirpa hatade att träna trix innan nu älskar hon att lära sig nya trix =)
Mitt knä är fortfarande helt blått och svullet så sambon har fått tagit lång-rastningarna idag medan jag har tagit ett gäng "bus-rastningar" där vi mest tränat lite och busat/lekt. Känns skönt att jag ska få kolla upp knät snart iaf.
På torsdag ska jag och Mika träffa hennes lekkompis Leo, en liten amstaff kille på ungefär 5-5½ månad, dom verkligen älskar varandra, de är så kul att se dom leka och Mika verkligen älskar honom =) Så de blir kul.
Tror jag ska åka till en rastgård som har massa agillity hinder imorgon med vovvarna och träna lite, men nu är de sova som gäller klockan är ändå 2.. Tiden går fort när man har roligt!
Idag så hade jag hundarna lösa på min baksida där de är lite omgärdat av en lägenhets slinga på ena sidan och en liten "skog" och en backe på andra sidan så de blir som en liten "korridor" med gräs där vi brukar träna, leka och busa. Jag höll på att träna inkallning och lite trix med klickern, har inte använt klicker så länge och inte alls mycket ute, och de gick så himla bra. Mika kom varje gång jag ropade, Cirpa gör de alltid utan störning så henne var de mer trix träning som gällde, och allt bara kändes allmänt bra. Då kom de en kvinna med sin hund på andra sidan ett litet staket, Mika brukar alltid hoppa över de staketet, och båda hundarna började springa mot henne och hunden. Då ropade jag in båda och så fort dom kom fram till staketet (och hörde mig) så tvärvände dom och kom tillbaka till mig =) Har aldrig lyckats få in båda tidigare då dom ofta triggar varandra att springa fram, t ex den ena stannar men den andra fortsätter fram då följer den andra hunden efter fram. Kändes SÅ skönt! Men sen när jag hade dom i koppel så brukar Mika fortsätta dra för att komma fram och Cirpa brukar skälla men denna gången så la sig båda hundarna ner och hade
full fokus på mig! Kändes verkligen som att allt klickade idag för dom. Kvinnan stod kvar på andra sidan
staketet och pratade med en man så jag passade på att utnyttja detta tillfälle genom att träna kontakt medan
dom låg där. När dom sökte ögonkontakt, klick och så godis. Funkade så bra och dom höll kontakten
hela tiden tills kvinnan och hunden gick.
Har även tränat skall med Mika idag, sen vi började med klicker så lär hon sig allt så snabbt. Tog ett par gånger sen satt de =) Tränade även lite sitt fint, vilket hon har haft jättemycket problem med att lära sig. Tror inte riktigt hon förstått tidigare vad de va jag ville att hon skulle göra men nu med klickern så har hon börjat fatta. Sitter inte riktigt än då hon gärna ställer sig på bakbenen eller "tar tag i" min arm men de kommer inte ta
många övningar till innan de sitter de med =)
Cirpa har också börjat lära sig mycket fortare med klickern, de tog i princip 2 år innan hon kunde vacker tass ordentligt men sen jag skaffade klickern och klickade in henne har hon lärt sig snurra, vinka och buga. Sitt fint har hon alltid kunnat men de har blivit "bättre" sitt fint sen klickern kom in i träningen.
Känns riktigt kul när man ser att dom fattar vad de är man vill att dom ska göra och hur kul dom tycker de är
när dom fattar. Cirpa hatade att träna trix innan nu älskar hon att lära sig nya trix =)
Mitt knä är fortfarande helt blått och svullet så sambon har fått tagit lång-rastningarna idag medan jag har tagit ett gäng "bus-rastningar" där vi mest tränat lite och busat/lekt. Känns skönt att jag ska få kolla upp knät snart iaf.
På torsdag ska jag och Mika träffa hennes lekkompis Leo, en liten amstaff kille på ungefär 5-5½ månad, dom verkligen älskar varandra, de är så kul att se dom leka och Mika verkligen älskar honom =) Så de blir kul.
Tror jag ska åka till en rastgård som har massa agillity hinder imorgon med vovvarna och träna lite, men nu är de sova som gäller klockan är ändå 2.. Tiden går fort när man har roligt!
måndag 24 september 2012
Fortsättning från igår..
Fortsätter på historien från igår:
Jag klarade godkänt på alla kärnämnen i nian så jag hade precis betyg så jag kom in på omvårdnads programmet i gymnasiet. I åttan och nian hade jag knappt varit i skolan alls och de va inte mycket mer närvaro i gymnasiet.
Under tiden så fortsatte läkarna med sina undersökningar och dom kom fram till att jag hade primär skleroserande cholangit, förkortat PSC, vilket är en kronisk inflammation i gallgångarna. Så dom bestämde sig för att operera bort min gallblåsa, för att jag inte behövde den och för att vara säkra på att de inte var därifrån mina smärtor kom ifrån. Några månader senare så opererades jag igen pga av ett bråck på tarmkäxet. Några månader efter det opererades jag för njursten... Mina lärare i gymnasiet va helt underbara, i vanliga fall baseras betygen på närvaro och prestation på proven, i mitt fall så baserades mina betyg enbart på vad jag presterade på proven i dom olika ämnena, jag fick plugga en hel del hemifrån och ifrån sjuksängen.
Dom första åren av mina sjukdomar så kom mina smärtor till och från, i dagsläget och sen några år tillbaka, är dom konstanta. Jag äter starka smärtstillande dagligen för att kunna ta mig upp ur sängen. Idag har jag crohns och PSC konstaterat men varför jag har så pass ont som jag har har dom inget exakt svar på. Så inte nog med att leva med svåra smärtor dagligen, jag måste leva med ovissheten om varför jag har ont och det är nästan ännu värre. Lider av ganska svår depression pga av det och pga av mina sjukdomar.
Min mamma gav mig tillåtelse att skaffa min första hund när jag var 20 och fortfarande bodde hemma. Hon va så rädd att jag va självmords benägen pga dels sjukdomen men dels så hade jag fått ett jobb som jag hade velat ha i flera år, men pga av mina smärtor kunde jag bara jobba i ca 1½-2 månader, sen kom mina läkare fram till att min kropp blev så mycket sämre av arbetet så dom sjukskrev mig.
Så då fick jag tillåtelse av min mamma att skaffa en liten hund som inte hårade så mycket, så det blev en jack russel, Cirpa. Hon har nog räddat mitt liv. Så nere som jag va innan hade jag nog inte klarat mig om de inte var för henne. Hon fick mig att engagera mig i något, gå upp på morgonen och nån som va beroende av en, det fick mig att må mycket bättre psykiskt och det fick mig att orka kämpa vidare med mina smärtor =) Älskar dig Cirpa <3
Igår så haltade Mika lite, vilket fick mig att bli livrädd, trodde genast de va de värsta men misstänkte att de kunde vara för att hon lekte väldigt våldsamt med en annan hund i fredags när hon inte va uppvärmd. Tog det väldigt lugnt igår och på kvällen slutade hon halta helt. Har tagit det väldigt lugnt idag även fast hon inte haltat och ringde även vår veterinär för att kolla vad dom trodde. Dom har träffat Mika vid många tillfällen då hon har haft en del otur med att få tassarna uppskurna vid olika tillfällen.
Hon sa att eftersom hon inte haltar längre och eftersom hon inte bara hade haltat efter vila så va hon nästan säker på att Mika hade sträckt sig lite vid leken i fredags och eftersom hon har undersökt Mika tidigare trodde hon inte att de va något allvarligt alls med henne, SKÖNT! Men det blir lugnt i nån dag till för säkerhets skull, vilket inte skadar då min knäskål hoppade ur led för en vecka sen och den gör fortfarande väldigt ont. Blir ett läkarbesök nästa vecka för att kolla det, som att det inte räcker med min mage så krånglar mina knän sen mina gamla idrottsdagar =)
söndag 23 september 2012
Ny blogg =)
Tänkte starta en liten blogg om hur det är att leva med en jobbig, smärtsam sjukdom, mina hundar och självklart allt annat som händer i mitt liv.
Jag bor i huvudstaden Stockholm tillsammans med min underbara sambo, som jag varit tillsammans med i snart 9 år, och våra två, helt underbara, hundar Cirpa och Mika.
Cirpa är en Jack Russel, en lågställd och strävhårig sådan, på 5½ år, fyller 6 den 26/2 =) Börjar bli gammal nu, tiden går så otroligt fort. Cirpa är min första hund. Hon är världens mest trogna och tillgivna hund, hemma är hon världens soffpotatis och vill absolut inte gå upp tidigt på morgonen och vill inte gå ut om de är blött eller regnar ute. Hon har en del problem med att hon är väldigt vaktig, hemma skäller hon om hon hör något i trapphuset och ute skäller hon om okända börjar prata med oss eller klappar Mika. Hon har också problem vid hundmöten då hon helt enkelt inte gillar att leka med andra hundar eller ens gillar andra hundar, förutom Mika och andra hundar inom släkten. Annars är en riktigt härlig hund som jag vet skulle försvara sin familj in i döden om det krävdes. Älskar henne otroligt mycket och hon kommer alltid vara speciell för mig då hon är min första hund.
Mika är en Golden Retriever på 1½ år. Hon är 50% jakt golden och 50% utställnings golden, pappan jaktis och mörk i färgen, mamman utställing och vit i färgen. Hon är otroligt härlig att jobba/träna med, lär sig allt blixtsnabbt och har en jävla "will to please". Hon är också väldigt morgon-seg, men när man väl fått upp henne så är det inget som stoppar henne, hon hänger med på precis allt oavsett väder. Nästan så att ju blötare och snöigare det är desto roligare har hon, hon försöker gärna fånga droppar/snöflingor med munnen, Mika är en helt underbar hund, enda problemen vi har med henne är att hon drar väldigt mycket i kopplet och hon vill leka med allt och alla. Sen jag var liten har jag alltid velat ha hund och har alltid velat ha just en golden retriever, så Mika kommer alltid vara speciell för mig dels för att jag aldrig träffat en så genom härlig hund, men också för att jag längtade och väntade många år på att äntligen få skaffa mig min första golden, vilket blev hon =)
De va hundarna de =)
Jag är 25 år och endast kunnat jobba 1½-2 månader i mitt liv pga av min sjukdom.
När jag var 14 år satt jag i skolan på en tyska lektion och fick jäkla ont i magen, räckte upp handen och berättade detta för min lärare. Han trodde att jag bara ville slippa lektionen så jag fick inte gå ifrån lektionen. När den slutade ringde jag min mamma som kom och hämtade mig och vi åkte in till akuten. I det läget visste dom inte varför jag hade ont så jag blev inlagd med smärtstillande. Efter några dar-en vecka och massa undersökningar senare blev jag utskriven från sjukhuset utan att dom visste varför jag hade ont. Sen kom en lång period av att jag fick ont och åkte massor fram och tillbaka till sjukhuset. Efter nån månad kom dom fram till att jag hade Crohns, en kronisk tarm inflammation. Fortfarande inget svar på varför jag hade så förbannat ont, dom beslutade sig för att operera bort blindtarmen för att vara säkra på att de inte va den. Jag blev inte bättre av de. Månaderna och året gick och jag klarar inte av att vara i skolan, tack vare min underbara gamla rektor fick jag en hel del hemuppgifter att göra för att få godkänt i dom ämnen som krävdes för att kunna börja i gymnasiet...
Blev ett långt inlägg så jag tar fortsättningen i morgon =) Nu ska jag ta ut vovvarna för sista gången idag och sen gå och sova =)
Natti, natti!
Jag bor i huvudstaden Stockholm tillsammans med min underbara sambo, som jag varit tillsammans med i snart 9 år, och våra två, helt underbara, hundar Cirpa och Mika.
Cirpa är en Jack Russel, en lågställd och strävhårig sådan, på 5½ år, fyller 6 den 26/2 =) Börjar bli gammal nu, tiden går så otroligt fort. Cirpa är min första hund. Hon är världens mest trogna och tillgivna hund, hemma är hon världens soffpotatis och vill absolut inte gå upp tidigt på morgonen och vill inte gå ut om de är blött eller regnar ute. Hon har en del problem med att hon är väldigt vaktig, hemma skäller hon om hon hör något i trapphuset och ute skäller hon om okända börjar prata med oss eller klappar Mika. Hon har också problem vid hundmöten då hon helt enkelt inte gillar att leka med andra hundar eller ens gillar andra hundar, förutom Mika och andra hundar inom släkten. Annars är en riktigt härlig hund som jag vet skulle försvara sin familj in i döden om det krävdes. Älskar henne otroligt mycket och hon kommer alltid vara speciell för mig då hon är min första hund.
Mika är en Golden Retriever på 1½ år. Hon är 50% jakt golden och 50% utställnings golden, pappan jaktis och mörk i färgen, mamman utställing och vit i färgen. Hon är otroligt härlig att jobba/träna med, lär sig allt blixtsnabbt och har en jävla "will to please". Hon är också väldigt morgon-seg, men när man väl fått upp henne så är det inget som stoppar henne, hon hänger med på precis allt oavsett väder. Nästan så att ju blötare och snöigare det är desto roligare har hon, hon försöker gärna fånga droppar/snöflingor med munnen, Mika är en helt underbar hund, enda problemen vi har med henne är att hon drar väldigt mycket i kopplet och hon vill leka med allt och alla. Sen jag var liten har jag alltid velat ha hund och har alltid velat ha just en golden retriever, så Mika kommer alltid vara speciell för mig dels för att jag aldrig träffat en så genom härlig hund, men också för att jag längtade och väntade många år på att äntligen få skaffa mig min första golden, vilket blev hon =)
De va hundarna de =)
Jag är 25 år och endast kunnat jobba 1½-2 månader i mitt liv pga av min sjukdom.
När jag var 14 år satt jag i skolan på en tyska lektion och fick jäkla ont i magen, räckte upp handen och berättade detta för min lärare. Han trodde att jag bara ville slippa lektionen så jag fick inte gå ifrån lektionen. När den slutade ringde jag min mamma som kom och hämtade mig och vi åkte in till akuten. I det läget visste dom inte varför jag hade ont så jag blev inlagd med smärtstillande. Efter några dar-en vecka och massa undersökningar senare blev jag utskriven från sjukhuset utan att dom visste varför jag hade ont. Sen kom en lång period av att jag fick ont och åkte massor fram och tillbaka till sjukhuset. Efter nån månad kom dom fram till att jag hade Crohns, en kronisk tarm inflammation. Fortfarande inget svar på varför jag hade så förbannat ont, dom beslutade sig för att operera bort blindtarmen för att vara säkra på att de inte va den. Jag blev inte bättre av de. Månaderna och året gick och jag klarar inte av att vara i skolan, tack vare min underbara gamla rektor fick jag en hel del hemuppgifter att göra för att få godkänt i dom ämnen som krävdes för att kunna börja i gymnasiet...
Blev ett långt inlägg så jag tar fortsättningen i morgon =) Nu ska jag ta ut vovvarna för sista gången idag och sen gå och sova =)
Natti, natti!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)