Har inte kunnat skriva något här på flera dagar, känner mig riktigt kass för de, MEN jag har en, enligt mig, väldigt bra anledning. Jag tar de från början. När jag va yngre så sportade jag en hel del, fotboll och innebandy, vilket ledde till att mina knän inte är i världens bästa skick. Innan detta hände (kommer längre ner) så har jag opererat menisken en gång när jag va yngre och för cirka 2 år sen opererades mitt knä två gånger på cirka 1½ månad, ena va för menisken och den andra för att min knäskål hoppade ur led i tid och otid... Behövdes inte så mycket för att få det ur led. Efter 1 års hårt arbete trodde jag att mitt knä va bra....
MEN inte de, då började knäskålen hoppa ur led igen och har nu hänt en 5 gånger iaf senaste året...
Och i söndags var det dags igen... Sambon låg ute på soffan och kollade nån match jag inte var så intresserad av så jag låg i våran säng och kollade lite på www.vovve.net och kollade lite på andras bloggar när min golden retriever, Mika, på 26kg hoppade så hon kom med framtassarna rakt på min dåliga knäskål så den hoppade ju ur på en gång.... TYPISKT! Väntade i en timme på ambulans som sedan gav mig massa
mediciner så jag somnade så dom kunde dra det rätt, men knät fastnade i en ställning och det gick inte att rubba och det gjorde riktigt J***A ont. Kom in till akuten och dom proppade mig full med morfin och stesolid i hopp om att jag skulle slumra lite så dom kunde röntga knät, men eftersom jag har ätit metadon i flera års tid så är jag väldigt "van" så de tar inte lika mycke på mig som de hade gjort på någon som inte äter opiader dagligen. Dom fick inte alla sina röntgen bilder och jag kunde fortfarande inte rubba knät, de va helt låst, så dom la in mig på sjukhuset för smärtlindring.
På måndagen försökte dom tömma knät på vätska (mitt knä va lika stort som en tennisboll) men de gjorde så satans ont så dom kunde inte genomföra tömningen. På tisdags morgonen kommer läkaren in och ger mig två val (enligt honom va de bara ett val), antingen försöka tömma knät igen och spruta in massor med lokalbedövning för att sen se om det gick att röra knät, andra alternativet (vilket va det alternativ läkaren lutade åt) var att göra en artoskopi, man går in i knät och kollar hur de ser ut, åtgärdar det som behöver åtgärdas. Han fick mig att välja operationen som då skulle ske på onsdagen. Läkaren sa att den troligast skulle göras under lokalbedövning. Där blev jag ganska rädd, har genomgått en del operationen/jobbiga undersökningar och har aldrig klarat de utan sövning därav en stor del av min rädsla, men sen delade jag rum med två st som hade genomgått olika operationer under lokalbedövning, och dom låg och diskuterade hur "coolt" och "häftigt" de va att känna allt dom gjorde, när dom borrade osv.
Där blev jag livrädd. Så morgonen efter rullades jag ner till operation med gråten i halsen, så frågade narkossköterskan hur det var med mig, då brast de, jag började strörtböla och berättade att jag va livrädd över att behöva göra operationen vaken. Då började hon nästan skratta och berättade att hon, narkosdoktorn och operations läkaren hade redan bestämt att jag hade så pass ont och inga mediciner hade haft någon bättre effekt så tanken va att jag skulle bli sövd tidigare än vanligt. LÄTTNAD! I vanliga fall brukar dom köra in den som ska operera sig i op salen och sen fixa och dona, vänta på läkare osv osv innan dom sövs. Jag hann in i salen sen ringde dom läkarn och sa: Hon har för ont, vi vill inte plåga henne vi söver henne NU. Jag hann vara inne i salen i 30 sek innan jag sov.... Under operationen såg dom att menisken var trasig och hade legat i vägen, de va därför mitt knä varit helt låst, så dom tog bort en del av menisken. Och idag fick jag åka hem med ordinationen VILA med knät i högläge!
Måste bara passa på tacka alla som hade med mig att göra, från ambulanspersonalen, akutpersonalen, personalen på avd 35 och på operation/uppvaket på S:t Görans sjukhus. Underbar och hjälpsam personal =) Tack alla ni som hjälpte mig dom här dagarna, en ros till er!
Så har mina senaste dagar sett ut, hundarna har varit hos sambons syrra under dom här dagarna, ska hämta hem dom imorn så får sambon ta hand om dom i helgen och dom kommande dagarna. Jag ska bara ta de lugnt och göra några få övningar, inget mer =)
Kommer väl inte skriva så mycket dom närmsta dagarna, kommer inte hända så mycket, men jag kanske får ett infall att jag måste skriva av mig av för att jag är uttråkad eller om jag har så ont så jag måste beklaga mig ;)
Nu vet ni iaf vart jag hållit hus =))
PS: Tiden som står när jag la upp inlägget stämmer inte, t ex kl är 20:30 inte 11:39
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar